Beträffande skillnaden i deras mättnadstemperatur, det så kallade mättnadstillståndet för lösningen: det betyder att vätskan och ångan är i ett tillstånd av dynamisk jämvikt, det vill säga frekvensen av molekyler som passerar genom vätskeytan till ångan är lika med frekvensen av molekyler som återvänder från ångan till vätskan.
Eftersom litiumbromidens kokpunkt är mycket hög kommer den inte att avdunsta i temperaturintervallet som används i kylning av litiumbromidabsorptionen, så ångans totala tryck i jämvikt med litiumbromidlösningen är lika med vattenångans tryck.
Ångtrycket i litiumbromidlösning är mycket lågt, mycket lägre än det mättade ångtrycket i rent vatten vid samma temperatur (och har således stark hygroskopicitet), och ju högre koncentrationen av lösningen eller desto lägre temperatur på lösningen, ju lägre ångtryck.
Eftersom litiumbromidmolekylerna i en litiumbromidlösning är mer attraktiva för vattenmolekylerna än de är för vattenmolekylerna;
Dessutom minskar antalet vattenmolekyler på grund av närvaron av litiumbromidmolekyler i vätskevolymen, så antalet vattenmolekyler i enhetsvolymen ånga på vätskeytan är mindre än det på den rena vattenytan vid samma temperatur. Förutsatt att det flytande vattnet är mättat är mättnadstrycket för en lösning av litiumbromid vid samma temperatur lägre än för vatten.
Men de har samma mättnadstemperatur; Om trycket i lösningen av litiumbromid ökas till att vara lika med mättnadstrycket för vatten, måste mättnadstemperaturen för lösningen vara högre än mättnadstemperaturen för vatten. Så i generatorn är den producerade vattenångan alltid överhettad.
